Texten vi läste handlade om en pojke och en pappa. Dom skulle ut i skogen och lyssna på fåglarna. När dom kom ut i skogen så gick dom förbi massa träd och buskar, kände dofter av olika saker och gick över sliprar. Pappan och pojken gick till en å som var väldigt fin och stannade där ett tag. Sedan tröttnade dom och skulle bege sig hemåt igen. Det hade då börjar mörkna lite men det var fortfarande inte mörkt. Dom fortsatte att gå och det blev mörkare och mörkare. Pojken blev räddare och höll hårdare om hans pappas hand. Pappan sa till pojken att inte vara rädd för att det inte alls var läskigt och att gud fanns med dom. Det gjorde inte pojken mer orädd. Sedan hörde dom ett ljud och det kom då ett tåg förbi i väldigt hög fart bakom dom. Pojken blev ännu mer rädd och eftersom att inte pappan visste vem som körde och inte kände igen loket så gjorde det pojken ännu mer otrygg. Då tänker pojken efter på hur det kommer bli sen när inte hans pappa kan vara där och skydda han mer. Att han inte kommer vara där och få en att känna sig trygg alltid.
Diskussionsfrågor:
Vad tror ni författaren vill förmedla med denna text?
Vilka personer är texten riktad åt?
Vad tror ni gör att man har en så stor trygghet i ens föräldrar.
Pär Lagerkvist
Pär föddes den 3 maj 1891 i Växjö och dog den 11 juli 1974 på Lindingö. Han var en svensk författare, poet och dramatiker. Pär var den yngste sonen i familjen och han hade flera syskon. Hans far järnvägsanställd och hans mor var hemma. Familjen han levde i var väldigt kyrklig och väldigt troende av sig. Han har själv beskrivit sin bakgrund i novellen Gäst hos verkligheten. Han berättar om den tankemässiga utbrytningen i tonåren och den ångest och oro det skapade. Även novellen jag skrivit om där uppe '' Far och jag'' handlar om han själv.
Lagerkvist vann även nobelpriset i Litteratur år 1951. Hans uppväxt gjorde så att han skrev mörka berättelser. Han hade mycket ångest, hans mormor dog och då tappade han tron för barndomens gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar